VAD HUR VARFÖR

Vad - Leranimation

Hur - Jag har arbetat fram ett ansikte i en modelleringslera som heter plastilina. Jag gjorde ansiktet i en hanterbar storlek för att lättare kunna förändra ansiktsuttryck utan att det skulle bli alldeles för pilligt. Jag använde mig av stopmotionteknik och förde sedan över bilderna för redigering. Jag spelade in ljud och röster på min telefon, men på grund av tekniska svårigheter så gick inte de materialet att använda utan jag fick spela in min sambos röst direkt i datorn. Den stora massan av bilder (ca.800 stycken)var först lite överväldigande men ju mer jag bekantade mig med redigeringsprogrammet desto bättre gick det.
Jag har verkligen tänjt mina gränser för hur länge jag kan arbeta och kommit på att jag är väldigt effektiv under press. Jag kom på i slutet av min process att jag vill prova på leranimation och tiden försvann snabbt. Arbetet var tidskrävande och med väldigt lite pay off men det var så fruktansvärt roligt att jag känner att jag vill fortsätta med det på fritiden. 

Varför - Jag ville göra en sorts "sammanfattning" av den punkt jag står i min process nu. Jag har insett i efterhand att det blev lite som en illustration av min process och på något sätt frånskild från från min gestaltning i övrigt. Detta var inte alls min tanke. Jag ville gestalta en frågeställning som jag tror alla människor brottas med vid någon punkt i sina liv.
Filmen handlar om hur tystnad kan göra hemska saker med människor. Hur vår feghet, osäkerhet och i vissa fall medkänsla stoppar oss från att säga vad vi tycker. Vem har rätten att tala? Vem fan är jag att säga till dig? Vem fan är du att säga till mig?. Vad tar allt vägen? Vad händer om man nöjer sig med att rikta frustrationen åt ett annat håll, mår man bättre då, i så fall hur länge?
Jag fick lite kritik för att figuren ler på slutet av filmen som om den skulle förespråka att hålla saker inom sig tills man spricker. Så är verkligen inte fallet. Jag ville avsluta på ett hoppfullt sätt. Figuren är tillfreds för hen har nått ett nytt plan av medvetenhet. Allt som har byggts upp har försvunnit bort och nu finns det utrymme att bygga från grunden. Jag valde att göra infadning i svart i början av filmen och utfadning i vit för att symbolisera ett uppvaknande ett nytt sätt att se på livet.