Processen

När vi fick introduktionen till den magiska artefakten som skulle bli vår inspiration och stommen för vårt gestaltningsarbete kom idéerna ganska snabbt. Jag tänkte först kring vardagsmagi och hur små vackra saker som händer oss då och då faktiskt är verklig magi. Som att få en plats på bussen eller att hitta pengar på gatan, en främling ler mot en eller när en favorit låt spelas på dansgolvet. Jag övergav idén när jag insåg att det skulle bli svårt att skildra så subtila saker. Jag hade också en idé om förebilder som av en eller annan anledning jag kände behövde min hjälp att bli allt jag ville att de skulle vara. Jag övergav inte helt idén utan den fanns med i bakhuvudet igenom hela processen. Min första instinkt var att jag ville måla men efter handledningen så frågade jag mig själv varför jag så bestämt ville använda mig av måleri som metod. Jag insåg att det var något jag var trygg med och att jag borde ta mig ifrån det lite för att utmana mig själv.

Jag började fundera kring magnetism och hur vår fantasi kan förändra något absolut till ett totalt mysterium. Jag började planera en magnetskulptur men blev besviken då jag insåg att den inte kunde vara så enorm som jag hade velat att den var, eftersom magneter är förvånansvärt dyrt. Så när jag förstod att storleken på skulpturen skulle bli mindre än vad jag hade föreställt mig började jag fundera på sätt jag kunde komplettera den och få fram mitt budskap. Jag drog mig lite för att göra en film eftersom det är något jag är bekant men absolut inte bekväm med.

Ett perfekt sätt att utmana mig själv.

Jag började fundera över vilken kraft magneterna skulle besitta och kom framtill att magneterna var fasta och solida men i högsta grad formbara. Tänka om världen var så. Tänk om kraften att förändra det oföränderliga fanns. Jag hittade tillbaka till min idé om förebilder (exkluderat Hitler såklart)och hur man skulle kunna förändra historien för att förbättra och berika vår samtid.

Filmprojektet var på många sätt väldigt frustrerande, men också väldigt lärorikt. Jag hade först problem med hur jag rent praktiskt skulle kunna skildra dessa personer övertygande så man kunde förstå vilka de var. Jag hittade ett klipp på youtube om 3D-masker av fotografier och kände att det kunde bli det perfekta sättet att visa vem jag skulle föreställa. Arbetet var tidskrävande och jag han inte med alla historiska personer.

Jag ville införa en viss komik i de tragiska ögonblicken i personernas liv. Sylvia Plats självmord genom att stoppa huvudet i ugnen blev ett bullkalas och Virginia Woolf fyllde inte fickorna med sten för att dränka sig utan för att kasta macka. Hitlers brott mot mänskligheten ägde aldrig rum för han blev en framgångsrik konstnär.