Reflektion #6

Anna frågade mig i dag vad min intention med gestaltningen var och jag insåg att jag kanske har varit lite svävande och otydlig. Jag har mest rabblat fram lite stödord här på bloggen. Tack vare/på grund av sättet som vi arbetar så är det för det första svårt att ha en intention, åtminstone i början av processen, för det andra känns tydlighet som något som ofta kan blockera betraktarens upplevelser och tolkningar. Jag tycker det ofta för min del kan kännas lite begränsande att uttrycka klara intentioner i konstnärliga sammanhang, men med tanke på att processen och arbetet (både det teoretiska och handgripliga)är en viktig del av det vi ska "visa upp" så måste jag nog förtydliga mina tankar både för mig själv och andra. Jag vill verkligen inte skriva någon på näsan utan gestalta på ett öppet sätt som bjuder in till olika tolkningar och diskussioner.

Min intention är att gestalta en handling. Övertäckandet. Jag ser handlingen eller snarare min presentation av handlingen som laddad med väldigt skilda värden. En polaritet skapas mellan det ömsint bevarade och det övergivna och glömda.