Hej inspiration! Skönt att se dig.

Min taktik inför uppgiften är att ösa på och bara göra, och sedan plocka ut det bästa. Mina tankar går kring idoler och den magiska mystik som omringar dem.

Februari imperiet & den magiska artefakten

I går fick vi uppgiften att tillverka en artefakt, med ett värde, ett syfte och en historia. Vi fick inledningsvis höra en historia om februari imperiet. Imperiet består av en samling manifest, myter, och beskrivningar i tre epoker som tre klasser från olika konstförberedande skolor skapade. Skaparna till imperiet hade även lämnat efter sig artefakter som var kvarlevor från imperiets storhetstid.
Jag fick lite cyberpunk-känsla av februari imperiet och kände att jag ville göra en artefakt från framtiden. Jag hittade en router i ateljén och började fästa böldliknande former invirade i rosa garn, jag ville skapa en kontrast mellan det tekniska och det mänskliga, jag fann inspiration och idéer från filmer som "Nacked Lunch" och "Videodrome" av regissören David Cronenberg. Jag ville anamma den mänskliga/köttiga känslan som ofta finns i tekniska föremål i många av hans filmer.

Vidiodrome, 1983.



En historia började framträda under tiden jag arbetade med min artefakt. Jag kom fram till att det skulle vara ett sorts minne där all information och kunskap i hela världen var samlad, ett objekt som naturligtviss var åtrått av många något som orsakade krig och konflikter över hela världen. Man beslöt tillslut att objektet måste gömmas så att ingen kunde missbruka kunskapen.

I dag fick vi utveckla vår historia i grupp och relatera och binda samman våra objekt till en gemensam berättelse. Det här var vad vi kom fram till:

Rörelsernas kamp – en dokumentation.
Vi har knutit våra objekt till maktstrukturen i imperiet. Ett korrupt samhälle, där ”storebror” alltid ser och makten styr med järnhand. Med våra objekt vill vi illustrera hur motståndsrörelsen kommunicerar med varandra.

1. Agnes; Detta objekt föreställer maktens ”hjärna”, där all kommunikation från samhället samlas och analyseras.
2. Lisa; Metallspiralerna används som avlyssningsinstrument som placeras ut i samhället av staten. Dessa spiraler skickar i sin tur informationen direkt till ”maktens hjärna” som värderar och lagrar informationen.
3. Sara; Verket symboliserar hur folkets röst går förbi makten som håller hårt på sin ideologi. De olika våningarna representerar de olika samhällsklasserna, där överklassen står för bottenplattan, polisväsendet tillhör mellanskiktet och högst upp befinner sig folket, vars åsikter inte når makten.
4. Anna; Det ända sättet för motståndsrörelserna att kommunicera är genom denna skinnväska, eftersom all annan teknik kontrolleras. Väskan placeras på fåglar.

KUKEN!

Verkar som gelatin inte är det mest stabila material att arbeta med.

En idé

Min idé till uppgiften känns fortfarande lite oklar men jag känner ändå att jag har valt rätt. Nu är det bara att hoppas att allt det praktiska går som planerat.
Min tanke är att skildra hjärtats ”laglöshet”. Jag vet, det låter flummigt men bear with me. Vi är på många sätt skyddade i vårt samhälle. Vi har poliser som värnar om vår säkerhet och skyddar oss från brott. Politiker som för vår talan, gör val åt oss i frågor vi inte vill besvära oss med. Inför det beskydd vi får är ansiktslösa, vi är siffror, statistik. Om detta beskydd är bara till godo är en fråga man bör ställa sig. Var går gränsen mellan trygghet och fångenskap, att vara i fara eller att vara fri?
Mitt arbete vill beröra det faktum att vår känslovärld står utanför vårt samhälles beskydd. Vi är helt ensamma. Vi är ostyrda och fria men också väldigt sårbara. I en värld som snabbt förändras, där vi observeras ständigt för vårt eget beskydd och där vi lämnar ansvaret till ”de som kan” för att vi ska ha det bra är vår frihet det viktigaste vi äger. Vi måste värna om vår känslomässiga laglöshet, för det är den friheten som gör oss till människor.

Vad vill du ändra på?

Nu har den riktiga ”arbetsveckan” börjat, efter den totala glädje-förvirring som rådde de två första dagarna känns det lite pressat men samtidigt otroligt spännande. Nu har man inte tid att lalla runt och vara lättimponerad.
Vi har fått som uppgift att skapa förändring i det offentliga rummet, något som inte känns så fruktansvärt främmande. Jag har fått idéer om metod men saknar än så länge något starkt syfte, jag har handlingen men saknar åsikt. Ett politiskt budskap känns på något sätt alldeles för lättillgängligt, och ett känslomässigt för personligt. Jag hoppas på att hitta en fin medelpunkt som jag sedan får utgå ifrån.

Vad är det här?!

Det här är en blogg.
Det är svårt att förutspå bloggens framtida innehåll men det den främst ska beröra är mina studier på HDK och mina idéer kring konst och allmän självreflektion. Här kommer förhoppningsvis idéerna trängas.