Nu har den riktiga ”arbetsveckan” börjat, efter den totala glädje-förvirring som rådde de två första dagarna känns det lite pressat men samtidigt otroligt spännande. Nu har man inte tid att lalla runt och vara lättimponerad.
Vi har fått som uppgift att skapa förändring i det offentliga rummet, något som inte känns så fruktansvärt främmande. Jag har fått idéer om metod men saknar än så länge något starkt syfte, jag har handlingen men saknar åsikt. Ett politiskt budskap känns på något sätt alldeles för lättillgängligt, och ett känslomässigt för personligt. Jag hoppas på att hitta en fin medelpunkt som jag sedan får utgå ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar