Jag tar min utbildning!

Jag har satt mig ner och funderat på vad jag vill ha ut från min utbildning och mer specifikt det pågående gestaltningsarbetet. Jag vill lära mig nya saker!

Under arbetets gång har jag fått inspiration till en film. Jag vill arbete med leranimation. Något som jag senast gjorde i gymnasiet. Jag minns hur vi kastade oss in i projektet med huvudet före. Lärarna hade aldrig sysslat med animation innan så vi fick gå in i arbetet med en experimentell och det-finns-inga-fel attityd. Den vägledning vi fick från våra lärare var av en annan karaktär, de hade inte alla svaren. Man fick lära sig med dem. Ett utmärkt sätt för att lära sig lita på sin egen förmåga.

Varför leranimation?

Jag är fascinerad av att göra något dött levande. Jag vill lära mig något, jag vill gotta ner mig i något riktigt tidskrävande, jag vill känna nervkittlande frustration. För det är så jag jobbar som bäst.

Genom min process så har jag kommit fram till en frågeställning som jag tycker är värd att undersöka. Jag har varit och nosat på många områden som identitetsskapande genom subkulturella förklädnader, vad man inte säger i en konflikt, varför man inte säger det och vad som kan vara utlösningen för all den uppbyggda frustrationen från att inte bli hörd.

                 

Vad jag nu vill undersöka i mitt animationsprojekt är vad kvävda tankar och idéer kan göra med en människa. Vart tar allt vägen? 

Just nu håller jag på att lära mig grunderna: Vilken lera ska jag välja, hur ska sceneriet se ut, vem ska göra rösterna, vilket redigeringsprogram ska jag använda mig av, vilken musik osv osv

Tack youtube!.