Processen

När vi fick introduktionen till den magiska artefakten som skulle bli vår inspiration och stommen för vårt gestaltningsarbete kom idéerna ganska snabbt. Jag tänkte först kring vardagsmagi och hur små vackra saker som händer oss då och då faktiskt är verklig magi. Som att få en plats på bussen eller att hitta pengar på gatan, en främling ler mot en eller när en favorit låt spelas på dansgolvet. Jag övergav idén när jag insåg att det skulle bli svårt att skildra så subtila saker. Jag hade också en idé om förebilder som av en eller annan anledning jag kände behövde min hjälp att bli allt jag ville att de skulle vara. Jag övergav inte helt idén utan den fanns med i bakhuvudet igenom hela processen. Min första instinkt var att jag ville måla men efter handledningen så frågade jag mig själv varför jag så bestämt ville använda mig av måleri som metod. Jag insåg att det var något jag var trygg med och att jag borde ta mig ifrån det lite för att utmana mig själv.

Jag började fundera kring magnetism och hur vår fantasi kan förändra något absolut till ett totalt mysterium. Jag började planera en magnetskulptur men blev besviken då jag insåg att den inte kunde vara så enorm som jag hade velat att den var, eftersom magneter är förvånansvärt dyrt. Så när jag förstod att storleken på skulpturen skulle bli mindre än vad jag hade föreställt mig började jag fundera på sätt jag kunde komplettera den och få fram mitt budskap. Jag drog mig lite för att göra en film eftersom det är något jag är bekant men absolut inte bekväm med.

Ett perfekt sätt att utmana mig själv.

Jag började fundera över vilken kraft magneterna skulle besitta och kom framtill att magneterna var fasta och solida men i högsta grad formbara. Tänka om världen var så. Tänk om kraften att förändra det oföränderliga fanns. Jag hittade tillbaka till min idé om förebilder (exkluderat Hitler såklart)och hur man skulle kunna förändra historien för att förbättra och berika vår samtid.

Filmprojektet var på många sätt väldigt frustrerande, men också väldigt lärorikt. Jag hade först problem med hur jag rent praktiskt skulle kunna skildra dessa personer övertygande så man kunde förstå vilka de var. Jag hittade ett klipp på youtube om 3D-masker av fotografier och kände att det kunde bli det perfekta sättet att visa vem jag skulle föreställa. Arbetet var tidskrävande och jag han inte med alla historiska personer.

Jag ville införa en viss komik i de tragiska ögonblicken i personernas liv. Sylvia Plats självmord genom att stoppa huvudet i ugnen blev ett bullkalas och Virginia Woolf fyllde inte fickorna med sten för att dränka sig utan för att kasta macka. Hitlers brott mot mänskligheten ägde aldrig rum för han blev en framgångsrik konstnär.

Beskrivning av mitt arbete och process

Den magiska artefakten
Changing the unchangeable

Jag har arbetat kring omöjliga förändringar, rubbningar av något solitt, fast och bestämt. Händelser som redan har ägt rum som förändras genom en magisk kraft.

Jag fick en liten Eureka-upplevelse då jag stod vid kylen dagen efter vi fått introduktionen till vårt projekt ”Den magiska artefakten” jag rörde kylskåpsmagneterna och kände något magiskt, jag flyttade runt dem satte dem på varandra och kom fram till att jag vill använda mig av magneter som material och utgångspunkt i mitt projekt. Jag började först skulptera med magneterna men upptäckte efter några frustrerande timmar att jag skulle bli tvungen att tänka om. Jag valde att låta magneterna vara otämjda och placerade bara ut dem på en plåt som jag förberett med olika färglager och insåg att stommen i projektet var förändring så därför lät jag magneterna forma sig naturligt och med hjälp av andras medverkan ändra formen. Jag kände att jag vill komplettera magnettavlan med en film som skildrar förändringar av historien i tre episoder. Jag använde mig av tre välkända historiska personer Adolf Hitler, Sylvia Plath och Virginia Woolf som jag själv spelar. Jag har använt av 3D-masker från fotografier, och arbetat med face tracking något som var helt nytt för mig.

Jag tänkte och fantiserade mycket kring magneternas kraft genom att totalt vända ryggen åt alla vetenskapliga faktum och allt jag redan vet om magnetism. En helt ny värld öppnade sig och jag lät mig häpnas av kraften som drar till sig och skjuter ifrån, en vibrerande fingertoppsvitnande kraft som i högsta grad är magi. När jag styrde och omplacerade magneterna på plåten förvrängde jag också tiden. Magneterna var som fasta punkter i en tidslinje som omplaceras och omvandlas till något annat och som till följd förlöser något nytt. Förhoppningsvis en ny hoppfull framtid.

Jag tänkte först enbart välja personer i historien som inte bara varit viktiga för sin tid och det område de praktiserade inom utan också personer som jag själv ser upp till. Människor som hade mer att ge. Men jag ville också göra en radikal förändring som skulle sätta spår i hela världen där av valde jag att Hitler skulle slå igenom som konstnär och där med glömma allt vad nationalsocialism och antisemitism hette, något som inte nödvändigtvis skulle stoppat andra världskriget men låt oss säga att det hade det. Hur hade världen sett ut i dag? Hade jag ens funnits? Jag hann inte riktigt med alla historiska personer jag hade velat ”rädda” men jag tycker det blev en bra helhet ändå.

Storyboard

De första två episoderna i filmen är storyboardade och klara.



Den magiska artefakten som förvränger historien och förlöser en okänd nutid, en hoppfull framtid.

3D-film

Känner mig lite som en hycklare, jag som hatar den här 3D-hysterin och förbannar alla filmer som anpassar sig för att det ska bli fint när det visas i 3D (läs Harry Potter).

Men va fan det är ju så coolt!

Begränsningar, no way Jose!

Jag vill inte begränsa mig. Jag håller alla dörrar öppna och jobbar därför med två skilda projekt som jag hoppas ska morfa ihop sig till en skön helhet.

Jag undersöker den magiska aspekten hos magnetism; En osynlig kraft. Något solitt och statiskt men ändå formbart. Ett frånstötande av de lika och en dragningskraft mot de olika.

Jag arbetar med en magnetskulptur som uppmanar folk att förändra konsten genom att flytta runt och ändra om formen.

Jag arbetar simultant med en kortfilm som skildrar ett alternativt universum där historien inte utspelat sig på samma sätt som i vårt. En kraft som förändrar, en förvridning av verkligheten, där de som man ser upp till fattar rätt beslut.

Jag tror att förändring är ledordet i mitt projekt.

Hej inspiration! Skönt att se dig.

Min taktik inför uppgiften är att ösa på och bara göra, och sedan plocka ut det bästa. Mina tankar går kring idoler och den magiska mystik som omringar dem.

Februari imperiet & den magiska artefakten

I går fick vi uppgiften att tillverka en artefakt, med ett värde, ett syfte och en historia. Vi fick inledningsvis höra en historia om februari imperiet. Imperiet består av en samling manifest, myter, och beskrivningar i tre epoker som tre klasser från olika konstförberedande skolor skapade. Skaparna till imperiet hade även lämnat efter sig artefakter som var kvarlevor från imperiets storhetstid.
Jag fick lite cyberpunk-känsla av februari imperiet och kände att jag ville göra en artefakt från framtiden. Jag hittade en router i ateljén och började fästa böldliknande former invirade i rosa garn, jag ville skapa en kontrast mellan det tekniska och det mänskliga, jag fann inspiration och idéer från filmer som "Nacked Lunch" och "Videodrome" av regissören David Cronenberg. Jag ville anamma den mänskliga/köttiga känslan som ofta finns i tekniska föremål i många av hans filmer.

Vidiodrome, 1983.



En historia började framträda under tiden jag arbetade med min artefakt. Jag kom fram till att det skulle vara ett sorts minne där all information och kunskap i hela världen var samlad, ett objekt som naturligtviss var åtrått av många något som orsakade krig och konflikter över hela världen. Man beslöt tillslut att objektet måste gömmas så att ingen kunde missbruka kunskapen.

I dag fick vi utveckla vår historia i grupp och relatera och binda samman våra objekt till en gemensam berättelse. Det här var vad vi kom fram till:

Rörelsernas kamp – en dokumentation.
Vi har knutit våra objekt till maktstrukturen i imperiet. Ett korrupt samhälle, där ”storebror” alltid ser och makten styr med järnhand. Med våra objekt vill vi illustrera hur motståndsrörelsen kommunicerar med varandra.

1. Agnes; Detta objekt föreställer maktens ”hjärna”, där all kommunikation från samhället samlas och analyseras.
2. Lisa; Metallspiralerna används som avlyssningsinstrument som placeras ut i samhället av staten. Dessa spiraler skickar i sin tur informationen direkt till ”maktens hjärna” som värderar och lagrar informationen.
3. Sara; Verket symboliserar hur folkets röst går förbi makten som håller hårt på sin ideologi. De olika våningarna representerar de olika samhällsklasserna, där överklassen står för bottenplattan, polisväsendet tillhör mellanskiktet och högst upp befinner sig folket, vars åsikter inte når makten.
4. Anna; Det ända sättet för motståndsrörelserna att kommunicera är genom denna skinnväska, eftersom all annan teknik kontrolleras. Väskan placeras på fåglar.

KUKEN!

Verkar som gelatin inte är det mest stabila material att arbeta med.

En idé

Min idé till uppgiften känns fortfarande lite oklar men jag känner ändå att jag har valt rätt. Nu är det bara att hoppas att allt det praktiska går som planerat.
Min tanke är att skildra hjärtats ”laglöshet”. Jag vet, det låter flummigt men bear with me. Vi är på många sätt skyddade i vårt samhälle. Vi har poliser som värnar om vår säkerhet och skyddar oss från brott. Politiker som för vår talan, gör val åt oss i frågor vi inte vill besvära oss med. Inför det beskydd vi får är ansiktslösa, vi är siffror, statistik. Om detta beskydd är bara till godo är en fråga man bör ställa sig. Var går gränsen mellan trygghet och fångenskap, att vara i fara eller att vara fri?
Mitt arbete vill beröra det faktum att vår känslovärld står utanför vårt samhälles beskydd. Vi är helt ensamma. Vi är ostyrda och fria men också väldigt sårbara. I en värld som snabbt förändras, där vi observeras ständigt för vårt eget beskydd och där vi lämnar ansvaret till ”de som kan” för att vi ska ha det bra är vår frihet det viktigaste vi äger. Vi måste värna om vår känslomässiga laglöshet, för det är den friheten som gör oss till människor.

Vad vill du ändra på?

Nu har den riktiga ”arbetsveckan” börjat, efter den totala glädje-förvirring som rådde de två första dagarna känns det lite pressat men samtidigt otroligt spännande. Nu har man inte tid att lalla runt och vara lättimponerad.
Vi har fått som uppgift att skapa förändring i det offentliga rummet, något som inte känns så fruktansvärt främmande. Jag har fått idéer om metod men saknar än så länge något starkt syfte, jag har handlingen men saknar åsikt. Ett politiskt budskap känns på något sätt alldeles för lättillgängligt, och ett känslomässigt för personligt. Jag hoppas på att hitta en fin medelpunkt som jag sedan får utgå ifrån.

Vad är det här?!

Det här är en blogg.
Det är svårt att förutspå bloggens framtida innehåll men det den främst ska beröra är mina studier på HDK och mina idéer kring konst och allmän självreflektion. Här kommer förhoppningsvis idéerna trängas.