Sammanfattande blogginlägg

I början av processen hade jag det väldigt svårt att omsätta mina idéer i handlingar. Jag kände mig osäker på min konstnärliga förmåga efter nästan två år av studier med text som dominerande uttrycksform och informationsbärare. Jag utgick ifrån tankar kring normer och identitetsskapande. Jag började samla in material och fastnade för ett citat;

 "(En ganska spännande tanke är att om du plockade isär dig själv med pincett, en atom åt gången, skulle du åstadkomma en hög med fint atomdamm. Inget skulle någonsin varit vid liv men alltsammans skulle en gång har varit du.)" Bill Bryson 2013 s. 1

 Detta citat är hämtat ur ett naturvetenskapligt sammanhang och blev både en teoretisk och metodologisk inspiration. Jag började använda dissektion både i mitt tankearbete och i det faktiska skapandet. Jag fascinerades av tanken på att bestå av små små delar som skulle kunna plockas isär och omstruktureras. Jag tycker att den tanken speglar identitetsskapande ganska väl. Jag arbetade i tipp-ex för att gestalta tanken som inspirerade mig. Att använda ett material som är till för att gömma och maskera fel och brister började sätta i gång tankar om skönhetsideal, självbild och självdisciplinering.

Från att arbeta med tipp-ex övergick jag till projektioner som ett annat sätt att maskera. Vi har säkert alla någon gång på ett eller annat sätt behövt kamouflera oss för att passa in, för att få vara en del av gemenskapen. Jag ser projektioner som ett sätt att åskådliggöra identitetens rörlighet och kontextbundna natur. Ljusbilder som osynlig påverkan, som normer på en kropp.

Det handgripliga görandet har saktats ner pga sjukdom men jag har istället tänkt mycket kring min gestaltning och hur jag skulle vilja presentera det jag har gjort. Jag planerar att använda projektion men med rörlig bild på antingen min egen kropp eller på någon annan typ av form. Uttrycket skulle kunna bli väldigt olika beroende på hur jag väljer att presentera min gestaltning. Jag vill inte gestalta subjektet, kamouflerad och privilegierad med en objektifierande blick men jag vill heller inte visa ett passivt objekt. Jag vill gestalta en process i ständig rörelse. Jag vill visa identitetens förflyttning från ett rum till ett annat. I vissa rum är man subjekt i andra objekt.

Pedagogisk koppling:

 Klassrummet faller under en viss kontext, det finns regler och förväntningar på de som befinner sig i rummet. Skolan är ingen normfri zon utan en normativ arena där normer produceras och reproduceras konstant. Normer som belönar vissa med privilegier men straffar andra som inte kan eller vill leva upp dem. Vilka normer reproducerar jag? Vilka privilegier har jag? Hur kan man använda normkritisk pedagogik för att tillsammans med elever skapa ”trygga rum”?

Referenser:

Bryson, Bill, En kortfattad historik över nästan allting, Månpocket, Stockholm, 2005

Bromseth, Janne & Darj, Frida (red.), Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, Uppsala, 2010

Kobra, avsnitt 4 och 5

Juan Pedro Fabra Guemberena , Black Madonna, 2011

ORLAN, The Reincarnation of Saint-Orlan, 1990

Respons - Anna & Ellen

Denna respons borde tas med en nypa salt då jag feberyrar.

Anna: Din film där du samlat ditt material som ett bo omkring dig, tycker jag verkligen om. Materialet i kombination med rörelsen får mig att tänka på något sorts transtillstånd. Då jag tänker på repetition så tänker jag oftast på det som ett sätt att förbättras men det kan också vara meditativt, och ett sätt att mäta tid eller glömma bort tiden helt. Jag tolkar ditt verk som en tidsrepresentation.

 Tid i fysiskt material. 

Ellen: Jag tycker ditt projekt är modigt och spännande. Att dokumentera och samla misslyckanden  ser jag som en strategi för att utvecklas, inte nödvändigtvis på att skejta eller spela didgeridoo men som människa. Att inse sina egna begränsningar och visa upp dem utan att skämmas. Att kolla på det man ha gjort och hitta både för- och nackdelar är ju det arbetssätt vi använder oss av när vi bloggar om våra processer.

Jag råkade starta två dina failvideos samtidigt. Effekten blev ganska cool. Det blev ljud/musik som var väldigt jobbig att lyssna på. Lite som jag föreställer mig att misslyckanden låter. Hade varit spännande om du kombinerade ljudet från flera filmer (det behöver kanske inte bara vara dina egna fails)

SJUK.

Kommer inte på handledningen men lägger upp respons i morgon någon gång.

Reflektion i naturen

Idag har jag varit och promenerat i botaniska med Elin. Jag har känt mig väldigt låst efter handledningen i måndags men nu efter frisk luft, ekorrar, blommor och lite idébollande börjar jag se en tydligare riktning för både den skriftliga och den gestaltande delen av examensarbetet.

Jag har ibland upplevt att den pedagogiska ofta sociokulturella kurslitteratur vi haft i LAU-kurser utgår från en näst intill utopisk bild av förhållanden och förutsättningar i elevgrupper, där alla deltar, är respektfulla och där alla elever blir hörda och sedda. Det är av egen erfarenhet oftast inte så det ser ut. Jag skulle vilja undersöka både i mitt skriftliga och gestaltande arbete hur man lägger grunden för trygga, öppna och inspirerande sociala läromiljöer.

Vad har bildämnet för förutsättningar för att skapa trygga rum?

Jag har också tänkt en del på den fysiska miljön och dess estetik. Hur viktigt är det att vistas i rum med en estetik som man tycker om? Ellen Key menade att det var viktigt för barn att vistas i vackra miljöer.

Jag tror att man blir lyckligare och mer produktiv av att befinna sig i vackra miljöer eller omge sig av saker som man anser är estetiskt tilltalande.


Har lånat två böcker som jag tänkte bläddra i under helgen:

Bromseth, Janne & Darj, Frida (red.), Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, Uppsala, 2010

Elmeroth, Elisabeth (red.), Normkritiska perspektiv: i skolans likabehandlingsarbete, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2012

Lösa trådar

 Nu så här efter handledningen känns det lite snurrigt. Jag orkar egentligen inte blogga men gör det ändå. Lite lösa tankar som jag försöker fånga.


Tankegångar - synligt/osynligt

Konformitet - grupptänkande - kamouflage/osynliggörande av individen. Individen = gruppen

#Unselfie - (Kampanj mot mobbning, friends) Kritik - förespråkar osynliggörande istället för synliggörande, dialog, respekt och förståelse. Går förbi det faktiska problemet. Skolkoppling- dålig hantering av mobbning. Man ser den mobbade som "problemet".

Från objekt till subjekt - manipulation av befintliga bilder ref.- Juan Pedro Fabra Guemberena, Black Madonna, 2011 ---------->

Den dolda betraktaren - maktposition ref. Predator (1987), 1984 (roman, Orwell)

Dissektion

Dissektion betecknar sönderdelning av en organism (djur- eller människokropp eller växt) i vetenskapligt studiesyfte. Motsvarande verb är att dissekera. Ordet härleds från latinets dis- = itu, isär och secare = skära - alltså skära itu.
Termen används även om en kirurgisk teknik som också innebär sönderdelning. Man skiljer på "skarp dissektion" med skarpa verktyg då man skär/klipper sönder vävnader alternativt "trubbig dissektion" med trubbigt verktyg eller kirurgens finger där man delar isär olika strukturer som endast är löst förbundna med varandra.
 
- Wiki

 Jag fick under handledningen tipset att använda den naturvetenskapliga ingången som metod i mitt arbete. Jag har börjat dissekera gamla listor. Jag har börjat skära i och sönderdela dem. I mina listor består av kulturyttringar av olika slag. Jag stakar upp vilka böcker jag borde läsa eller vilka filmer, serier, regissörer och konstnärer jag borde ha koll på. Listorna var intressanta att analysera och jag började med min pincett dela upp dem i olika högar; först delade jag upp dem i högar för respektive medium därefter undersökte jag vilken kulturell status det jag antecknat skulle kunna ha. Jag märkte att nästan allt jag antecknat (enligt mig)höll en hög nivå och om inte riktigt finkultur(vad det nu ska betyda) så iaf kritikerrosad och ibland prisbelönt kultur. Jag ser mina listor som ett sätt att förbättras, att få vara med, att känna till saker. Att öka mitt kulturella vokabulär. Jag märker dock att jag skriver borde istället för vill när jag beskriver listornas innehåll.Vill jag läsa böckerna? Eller det på grund av påtryckningar utifrån jag skriver listor? Nä.. jag tror det har att göra med min självbild, vem jag ser mig som och vem jag önskar att jag vore.

Efter jag dissekerat listorna började jag skriva en ny lista. Jag försökte släppa alla pretentioner och bara skriva utifrån mig själv. Vad tycker jag om på riktigt. Vad har jag för självbild på riktigt. Vilka kvaliteter skulle jag vilja ha. Jag började först skriva på datorn men stördes av att ha ett rättstavningsprogram och ett informationsflöde när till hands. Jag använde mig istället av en skrivmaskin, (väldigt hipster av mig jag vet)mest för att jag gillade känslan, ljudet och hur texten såg ut. Nu är den ny listan också i bitar och jag tänkte använda mig av delarna för att bygga något. Kanske ett kollage eller skulptur som kan användas i projektionerna på något vis.

Kamouflage

kamouflage [-ɑ:´ʃ] (franska camouflage, av camoufler 'maskera', 'förkläda', ett ord upptaget ur parisiskt slangspråk (eg. 'maskera ansiktet')), hos djur skyddande förklädnad som gör att dessa undgår att upptäckas. Genom kamouflage sammansmälter djurets färg och form med omgivningens. 

ne.se

 Att vara kamouflerad behöver inte betyda att man är kuvad och gömd utan det kan också vara ett sätt att agera "hemligt" subjekt.

Vem äger blicken? Vem är subjekt? Vem är objekt?

Referenser

ORLAN - f. 1947 (Konstnär)

Konstverk



The Reincarnation of Saint-Orlan, a new project that started in 1990, involves a series of plastic surgeries through which the artist transformed herself into elements from famous paintings and sculptures of women. As a part of her 'Carnal Art' manifesto, these works were filmed and broadcast in institutions throughout the world, such as the Centre Georges Pompidou in Paris and the Sandra Gehring Gallery in New York.^[12] Orlan's goal in these surgeries is to acquire the ideal of female beauty as depicted by male artists. When the surgeries are complete, she will have the chin of Botticelli’s Venus, the nose of Jean-Léon Gérôme's Psyche, the lips of François Boucher’s Europa, the eyes of Diana (as depicted in a 16th-century French School of Fontainebleu painting), and the forehead of Leonardo da Vinci’s Mona Lisa. Orlan picked these characters “not for the canons of beauty they represent… but rather on account of the stories associated with them." Orlan chose Diana, because she is inferior to the gods and men, but is leader of the goddesses and women; Mona Lisa, because of the standard of beauty, or anti-beauty, that she represents; Psyche, because of the fragility and vulnerability within her soul; Venus, for carnal beauty; and Europa, for her adventurous outlook on the future.^[13]
Instead of condemning cosmetic surgery, Orlan embraces it; instead of rejecting the masculine, she incorporates it; and instead of limiting her identity, she defines it as “nomadic, mutant, shifting, differing.” Orlan has stated: “my work is a struggle against the innate, the inexorable, the programmed, Nature, DNA (which is our direct rival as far as artists of representation are concerned), and God!”.<sup>[14]

Wikipedia</sup>



Svar på tal - Workshop i verbalt självförsvar, Jojo Ramey Louis och Zafire Vrba



Kobra om ansikten