Sammanfattande blogginlägg

I början av processen hade jag det väldigt svårt att omsätta mina idéer i handlingar. Jag kände mig osäker på min konstnärliga förmåga efter nästan två år av studier med text som dominerande uttrycksform och informationsbärare. Jag utgick ifrån tankar kring normer och identitetsskapande. Jag började samla in material och fastnade för ett citat;

 "(En ganska spännande tanke är att om du plockade isär dig själv med pincett, en atom åt gången, skulle du åstadkomma en hög med fint atomdamm. Inget skulle någonsin varit vid liv men alltsammans skulle en gång har varit du.)" Bill Bryson 2013 s. 1

 Detta citat är hämtat ur ett naturvetenskapligt sammanhang och blev både en teoretisk och metodologisk inspiration. Jag började använda dissektion både i mitt tankearbete och i det faktiska skapandet. Jag fascinerades av tanken på att bestå av små små delar som skulle kunna plockas isär och omstruktureras. Jag tycker att den tanken speglar identitetsskapande ganska väl. Jag arbetade i tipp-ex för att gestalta tanken som inspirerade mig. Att använda ett material som är till för att gömma och maskera fel och brister började sätta i gång tankar om skönhetsideal, självbild och självdisciplinering.

Från att arbeta med tipp-ex övergick jag till projektioner som ett annat sätt att maskera. Vi har säkert alla någon gång på ett eller annat sätt behövt kamouflera oss för att passa in, för att få vara en del av gemenskapen. Jag ser projektioner som ett sätt att åskådliggöra identitetens rörlighet och kontextbundna natur. Ljusbilder som osynlig påverkan, som normer på en kropp.

Det handgripliga görandet har saktats ner pga sjukdom men jag har istället tänkt mycket kring min gestaltning och hur jag skulle vilja presentera det jag har gjort. Jag planerar att använda projektion men med rörlig bild på antingen min egen kropp eller på någon annan typ av form. Uttrycket skulle kunna bli väldigt olika beroende på hur jag väljer att presentera min gestaltning. Jag vill inte gestalta subjektet, kamouflerad och privilegierad med en objektifierande blick men jag vill heller inte visa ett passivt objekt. Jag vill gestalta en process i ständig rörelse. Jag vill visa identitetens förflyttning från ett rum till ett annat. I vissa rum är man subjekt i andra objekt.

Pedagogisk koppling:

 Klassrummet faller under en viss kontext, det finns regler och förväntningar på de som befinner sig i rummet. Skolan är ingen normfri zon utan en normativ arena där normer produceras och reproduceras konstant. Normer som belönar vissa med privilegier men straffar andra som inte kan eller vill leva upp dem. Vilka normer reproducerar jag? Vilka privilegier har jag? Hur kan man använda normkritisk pedagogik för att tillsammans med elever skapa ”trygga rum”?

Referenser:

Bryson, Bill, En kortfattad historik över nästan allting, Månpocket, Stockholm, 2005

Bromseth, Janne & Darj, Frida (red.), Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, Uppsala, 2010

Kobra, avsnitt 4 och 5

Juan Pedro Fabra Guemberena , Black Madonna, 2011

ORLAN, The Reincarnation of Saint-Orlan, 1990