Min process i bilder

Att använda ett misslyckande

Det känns som jag just nu lever min examensuppsats. Allt ingår på något vis i processen. Mitt konstnärliga arbete började i ljuset av ett ”misslyckande”(jag valde att inte gå upp med mitt skriftliga arbete). Om man nu kan kalla det misslyckande, jag väljer att se det som en del i min process. Som jag tidigare nämnt så har förväntningar spelat en stor roll i min motvilja att försöka. Jag har länge haft stor prestationsångest över det mesta i mitt liv. Jag har en vision om hur allt ska vara och bli. En ouppnåelig standard som jag absolut inte vill överföra på mina kommande elever.

Jag vill genom mitt konstnärliga kunskapande undersöka mig själv som pedagog och konstnär. I min process är jag både lärare och elev. Eftersom jag själv har svårt med processdokumentation så måste jag visa allt och utnyttja det som jag upplever som misstag. Varför ser jag det som ett misslyckande? Vad kan jag förändra?

Eftersom jag som lärare vill att mina elever ska använda sina misslyckanden på ett konstruktivt vis så måste jag också kunna göra det.

"Mistakes are the portals of discovery."- James Joyce

Jag intresserar mig för att berätta historier om vad som sker i tomma rum men jag har tänkt på hur det skulle fungera att använda samma teknik fast på porträtt. I går freeze frameade jag olika scener med både människor och miljöer i olika filmer och tvserier. Jag planerar att skriva ut på hdk i morgon och använda dem som underlag istället för tidningarna.  Det som intresserar mig är att jag då har möjlighet att använda samma bild flera gånger och på så vis se en progression. Det blir också lättare att använda samma bild som bakgrund om jag skulle vilja göra en stop motion eller något liknande. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag letar efter men jag vet att jag kommer känna igen det när jag ser det.

Snabbreferenser

Jag har fortsatt att jobba på med rummen och har nu funderingar på att ta in scener från filmer.  

Erika tipsade om konstnären Adrian Paci som jag tyckte var intressant.

Jag tycker det känns spännande att pausa i filmer för att hitta vackra stillbilder.

Det senaste avsnittet av Kobra handlade om miniatyrer. Att bygga upp scener och miljöer i miniatyr är ju lite det jag håller på med. http://www.svtplay.se/video/2816818

Sammanfattning till opponet

Ursäkta det sena inlägget. Jag har fortsatt följa min känsla för kul/lust/glädje och har producerat två nya rum till mitt ”dockhus”.  Jag tycker om projekt som känns oändliga. Huset kan byggas ut och renoveras på alla möjliga vis. Det känns också som att tidsbegränsningen vi har för våra gestaltningar egentligen inte har någon större betydelse då detta projekt inte direkt har något slut.

Jag har börjat med ett sidoprojekt som nu bara är i idéstadiet. Jag tänker att jag vill använda bilderna jag gör i något sorts filmprojekt. Fyra regissörer som jag beundrar och alla har en distinkt estetik är Wes Anderson, David Cronenberg, Terry Gilliam och Tim Burton. Något som är gemensamt för dem alla är deras skicklighet när det gäller praktiska specialeffekter som t.ex. dockor, miniatyrer, smink, stopmotion och animatronics. Jag blir väldigt inspirerad av både hantverket och estetiken.

Något som jag tänkt på mycket sen förra handledningen är det här med att ”lämna konstnären hemma” när man arbetar som bildlärare. På många sätt håller jag med, konstnären kan var en dryg figur som tar tolkningsföreträde, tycker massa saker, provocerar och jävlas. Jag tycker inte man ska vara konstnär/kulturtant/konstvetare på ett moraliserande och maktutövande vis. Jag tycker ofta man kan lämna konst som innehåll och ta med sig konst som metod. Alla elever ska inte bli konstnärer och behöver kanske inte kunna dreja, klippa film, måla stilleben eller namnet på 18 samtidskonstnärer. Men alla elever behöver redskap för att analysera, problematisera, utforska, påverka och medverka i sin verklighet och alla de sammanhang den rymmer. 

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” Gy11

När jag tänker den meningen så ser jag bilden och kurser som har med visuell kultur att göra lite som räddaren i nöden. Jag menar inte att andra ämnen inte kan ge utrymme och tid för eleven att utforska detta men jag tror att bilden har lite rörligare ramar. Jag tror (men vet inte)att man som bildlärare har lättare att ge sig på den ”svåra pedagogiken” och att experimentera med olika metoder just för att ämnet och föreställningar om ämnet är väldigt tillåtande. Flummigt, lätt skulle man kunna säga men jag ser det som en öppenhet och en tillgång. Det finns mycket mindre rätt och fel inom bildämnet och därför större utrymme att utforska och experimentera, både som lärare och elev.  

Nog om det och tillbaka till dockhuset! Min senaste bild (nedanför) känner jag mig nöjd med. Jag ser det som sängspöken eller minnen av ett rum eller kanske snarare ett rums minnen. ”spökena” symboliserar för mig händelser i andra tider något som de som bor i rummet känner till.