Sammanfattning till opponet

Ursäkta det sena inlägget. Jag har fortsatt följa min känsla för kul/lust/glädje och har producerat två nya rum till mitt ”dockhus”.  Jag tycker om projekt som känns oändliga. Huset kan byggas ut och renoveras på alla möjliga vis. Det känns också som att tidsbegränsningen vi har för våra gestaltningar egentligen inte har någon större betydelse då detta projekt inte direkt har något slut.

Jag har börjat med ett sidoprojekt som nu bara är i idéstadiet. Jag tänker att jag vill använda bilderna jag gör i något sorts filmprojekt. Fyra regissörer som jag beundrar och alla har en distinkt estetik är Wes Anderson, David Cronenberg, Terry Gilliam och Tim Burton. Något som är gemensamt för dem alla är deras skicklighet när det gäller praktiska specialeffekter som t.ex. dockor, miniatyrer, smink, stopmotion och animatronics. Jag blir väldigt inspirerad av både hantverket och estetiken.

Något som jag tänkt på mycket sen förra handledningen är det här med att ”lämna konstnären hemma” när man arbetar som bildlärare. På många sätt håller jag med, konstnären kan var en dryg figur som tar tolkningsföreträde, tycker massa saker, provocerar och jävlas. Jag tycker inte man ska vara konstnär/kulturtant/konstvetare på ett moraliserande och maktutövande vis. Jag tycker ofta man kan lämna konst som innehåll och ta med sig konst som metod. Alla elever ska inte bli konstnärer och behöver kanske inte kunna dreja, klippa film, måla stilleben eller namnet på 18 samtidskonstnärer. Men alla elever behöver redskap för att analysera, problematisera, utforska, påverka och medverka i sin verklighet och alla de sammanhang den rymmer. 

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” Gy11

När jag tänker den meningen så ser jag bilden och kurser som har med visuell kultur att göra lite som räddaren i nöden. Jag menar inte att andra ämnen inte kan ge utrymme och tid för eleven att utforska detta men jag tror att bilden har lite rörligare ramar. Jag tror (men vet inte)att man som bildlärare har lättare att ge sig på den ”svåra pedagogiken” och att experimentera med olika metoder just för att ämnet och föreställningar om ämnet är väldigt tillåtande. Flummigt, lätt skulle man kunna säga men jag ser det som en öppenhet och en tillgång. Det finns mycket mindre rätt och fel inom bildämnet och därför större utrymme att utforska och experimentera, både som lärare och elev.  

Nog om det och tillbaka till dockhuset! Min senaste bild (nedanför) känner jag mig nöjd med. Jag ser det som sängspöken eller minnen av ett rum eller kanske snarare ett rums minnen. ”spökena” symboliserar för mig händelser i andra tider något som de som bor i rummet känner till.