Fortsättning

När jag funderar på min ursprungstanke om ett inre arkiv känner jag nu att jag har gått ifrån det med mer fokus på att gör arkivet öppet och tillgängligt. Öppet för tolkning. Arkiv överhuvudtaget klingar på något vis illa. Jag skulle istället vilja säga att jag intresserar mig för dokumentation.

Jag har själv svårt med processdokumentation när jag befinner mig i en process. När man har skrivit något om det man håller på med känns det på något vis som man kväver det spontana i görandet. Så fort något benämns så upphör möjligheten att detta något skulle kunna vara något annat.

Men jag tror också det finns förtjänster med att beskriva vad man håller på med. Man blir själv medveten om var man är och vart man är på väg. Det blir också lättare för andra att stödja processen.

Det jag gör nu är att försöka bygga på min samling ”öppna berättelser”, prova nya medier att berätta igenom. Nu har jag provat akvarell.