Tankar om processen

Vi är alla samlare. Vissa samlar på porslinsfigurer och använt presentpapper andra samlar fakturor i prydliga färgkodade pärmar. Vi samlar på det som av olika skäl är viktigt för oss att bevara. Vårt samlande kan kanske utifrån ses som sentimentalt, onödigt eller rent av osmakligt men vi fortsätter bygga på våra samlingar. 

Jag blev intresserad av samlande då jag hittade flera lådor fyllda med diabilder som jag aldrig sett tidigare i mina föräldrars garage. Vi har inte haft någon diabildsprojektor på många år så samlingen för mig tedde sig högst opraktisk. 

Jag började plocka ut de plastramsförsedda bilderna ur deras askar för att se vad de föreställde. Samtliga bilder var från en tid då jag inte fanns. Lådorna innehöll Bilder på människor och platser som jag ibland kände genom återberättande eller från fotoalbum, men oftast var det främlingar.

Jag belyste dem med ficklampa och märkte snart att det var intressant att belysa flera bilder samtidigt, på varandra i olika kombinationer. Jag skapade nya berättelser. Jag drogs till det surrealistiska och drömlika i det dubbla bilderna. Genom att kombinera bilderna så blev det svårare att urskilja vad de föreställde, man var tvungen att gå nära och verkligen se. Jag såg det som att jag gjorde ett pussel för betraktaren utan självklar lösning, där berättelsen varken för mig eller betraktaren skulle vara direkt läsbar.

Att kombinera bilder så de lyser igenom varandra, eller att projicera på levande underlag har ett symboliskt värde för mig. Att se skilda artefakter, minnen och/eller miljöer blandas ser jag som en uppmuntrande tanke om möjligheter som finns bara man är bredd att titta närmre. Möjligheten att skapa något nytt med hjälp (direkt eller indirekt)av andra.

Jag slogs av tanken att min konstnärliga process nu möte andras. Jag tog en samling som inte var min och att skapade med detta material något nytt.

Utifrån denna process började jag göra kopplingar till min framtida didaktiska praktik som bildlärare. Jag insåg vilken stor resurs det kan var att samla, och även ta del av andras samlingar som man också gör inom bildämnet i skolansvärld. Ofta i bilden i skolan arbetar man med mappar/portfolios där allt producerat material hamnar, som underlag för bedömning. I bildmappen lägger man det som är färdigt, då slutar du tänka på det, det är gjort, dags att gå vidare i den raka linjens utveckling. Titta vad du gjorde då, se nu hur mycket du utvecklats. Varför inte stanna kvar gotta ner sig, gräva, testa, visa, prata och diskutera med andra?