Tankar om processen

Vi är alla samlare. Vissa samlar på porslinsfigurer och använt presentpapper andra samlar fakturor i prydliga färgkodade pärmar. Vi samlar på det som av olika skäl är viktigt för oss att bevara. Vårt samlande kan kanske utifrån ses som sentimentalt, onödigt eller rent av osmakligt men vi fortsätter bygga på våra samlingar. 

Jag blev intresserad av samlande då jag hittade flera lådor fyllda med diabilder som jag aldrig sett tidigare i mina föräldrars garage. Vi har inte haft någon diabildsprojektor på många år så samlingen för mig tedde sig högst opraktisk. 

Jag började plocka ut de plastramsförsedda bilderna ur deras askar för att se vad de föreställde. Samtliga bilder var från en tid då jag inte fanns. Lådorna innehöll Bilder på människor och platser som jag ibland kände genom återberättande eller från fotoalbum, men oftast var det främlingar.

Jag belyste dem med ficklampa och märkte snart att det var intressant att belysa flera bilder samtidigt, på varandra i olika kombinationer. Jag skapade nya berättelser. Jag drogs till det surrealistiska och drömlika i det dubbla bilderna. Genom att kombinera bilderna så blev det svårare att urskilja vad de föreställde, man var tvungen att gå nära och verkligen se. Jag såg det som att jag gjorde ett pussel för betraktaren utan självklar lösning, där berättelsen varken för mig eller betraktaren skulle vara direkt läsbar.

Att kombinera bilder så de lyser igenom varandra, eller att projicera på levande underlag har ett symboliskt värde för mig. Att se skilda artefakter, minnen och/eller miljöer blandas ser jag som en uppmuntrande tanke om möjligheter som finns bara man är bredd att titta närmre. Möjligheten att skapa något nytt med hjälp (direkt eller indirekt)av andra.

Jag slogs av tanken att min konstnärliga process nu möte andras. Jag tog en samling som inte var min och att skapade med detta material något nytt.

Utifrån denna process började jag göra kopplingar till min framtida didaktiska praktik som bildlärare. Jag insåg vilken stor resurs det kan var att samla, och även ta del av andras samlingar som man också gör inom bildämnet i skolansvärld. Ofta i bilden i skolan arbetar man med mappar/portfolios där allt producerat material hamnar, som underlag för bedömning. I bildmappen lägger man det som är färdigt, då slutar du tänka på det, det är gjort, dags att gå vidare i den raka linjens utveckling. Titta vad du gjorde då, se nu hur mycket du utvecklats. Varför inte stanna kvar gotta ner sig, gräva, testa, visa, prata och diskutera med andra?

Måla skogen röd

Experiment

Fragment

Jag ser mitt arbete med diabilderna som ett upptäckande av fragment. Fragment av minnen och tider som jag aldrig upplevt. Jag använder delarna för att skapa nya historier. 

Det står tre stora lådor i sin tur fyllda med mindre lådor fyllda av diabilder i mina föräldrars garage. Lådorna med diabilder är ofta märkta med plats- och/eller tidsbeskrivning, ibland är etiketten tom. Jag börjar med att välja ut en eller flera lådor vars rubricering tilltalar mig. Jag lägger sedan ut diabilderna på en overhead och projicerar dem. Oftast så känner jag människorna och platserna som visar sig men jag saknar ett sammanhang. Genom att sätta ihop olika diabilder, belysa och fotografera skapar jag något nytt. En ny berättelse, ett fabricerat minne.

Jag har nu börjat arbeta med berättelser på papper. Genom att måla av, ta bort och lägga till har jag gett bilderna ett annat uttryck och sammanhang.

PM

Jag har tidigare arbetat med koncept som:

Bevarade minnen

Kamouflage - Osynligt/synligt

I denna gestaltnings period vill jag använda mig av det jag har valt att kalla mitt inre arkiv. Inom detta arkiv ryms allt, tankar, referenser, influenser och minnen. Jag vill i denna gestaltning ta tillvara på vad jag tidigare gjort och utveckla det. 

När jag har varit ute på VFU så har jag upplevt ett stort motstånd från elevernas sida att dokumentera och reflektera på det sätt som de blir uppmanade av sina lärare att göra. Det kan till exempel röra sig om att läraren ber eleven reflektera över hur hen nådde fram till slutprodukten genom att besvara frågor om processen på papper eller liknande.

Det blir svårt att tänka tillbaka på en resa man redan gjort. Man kanske står där med en ljuslykta och känner sig mest besvärad över att behöva tänka kring vad hur och varför man gjort det man gjort.

Jag tror att det är viktigt att få respons på tankar man har när man faktiskt ingår i processen. Jag tror också att dokumentationens syfte måste belysas och omformuleras så att värdet i att förstå vad man gör när man gör det kan kopplas till ett vetenskapligt sammanhang. Jag tror att det är viktigt att ta en närmare titt på varför det är viktigt och även hur man skulle kunna integrera dokumentation av den estetiskaläroprocess som en naturlig och utvecklingsinriktad beståndsdel i bildarbete i skolan. Jag vill visa på att arbetet kring det man gör, hur man pratar, skriver eller på andra sätt förmedlar vad man håller på med för sig själv och andra är minst lika viktigt som slutprodukten.

Didaktiska frågeställningar:

Kan bilden i skolan närma sig konstnärlig forskning?

Vad händer om man öppnar upp den individ- och produktcentrerade processdokumentationen?

Vilka för- och nackdelar kan ett skifte från reflektion till diffraktion innebära?

Referenser:

Artikel - Diffractive Propositions: Reading Alfred North Whitehead with Donna Haraway and Karen Barad

Jenny holzer

Stina wollter

En början

Jag har dykt ner i görandet och börjat göra. Jag har i bilderna nedan använt mig av diabilder som jag placerat ovan på varandra i olika kombinationer, belyst med ficklampa och sedan fotograferat och filmat. Jag har utgått ifrån tankar kring ett inre arkiv. Jag vill inte/kan inte definiera vad exakt jag håller på med konceptuellt. Återkommer.