Experiment

Jag har under min gestaltningsprocess hittills behandlat begreppet smak, kulturfostran och värderandet av kultur. Jag arbetade i LBD 360 med övertäckandet som handling, då som symbol för ömsint bevarande. Från tidigare gestaltningar tar jag med mig övertäckandet som metod för mitt gestaltande. Genom att täcka över något förändrar man uttrycket i det som täcks. Man gör en värdering av det man har framför sig. 

Jag har tidigare arbetat med projektion och tycker om estetiken i ljusbilder. Jag ser projektionen som ett sorts övertäckande. Något som både kan dölja och visa. Det jag har experimenterat med är att genom projektion på kroppen visa maktstrukturer inom kulturell konsumtion och kunskap. Vem har makten? Vilka kulturella yttringar osynliggörs? 

Jag vill undersöka mina egna privilegier. Vad har jag lärt mig att tycka vs. vad tycker jag.

Tankepolisen

Jag känner ofta förväntningar på vad jag borde tycka. Ofta innan min hjärna har formulerat åsikter så vet jag om det jag betraktar eller på andra sätt upplever är bra eller dåligt enligt ”de som bestämmer”. Jag känner ofta behovet att läsa recensioner och liknande innan jag går på bio, tittar på tvserier eller läser en bok inte bara för att försäkra mig om att det jag planerar att konsumera är bra utan även på grund av ett inlärt behov av att ha de ”rätta” åsikterna. Det låter skrämmande när jag skriver det och jag får lite tankepolisvibbar men det är ofta så för mig. Jag vill gärna tycka rätt, även om jag vet att det egentligen inte finns något rätt. 

Jag tror inte heller att det bara är jag som tänker så här. Med tanke på skämsfilter och annat som finns till för att dölja den kultur som vi inte vill att andra ska veta om att vi konsumerar.

Jag tycker det är både obehagligt och löjligt att känna som jag ofta gör och jag misstänker att det grundar sig i sviktande självtillit. Jag tror jag vill försöka skildra pressen på de rätt åsikterna om kultur och konst i min gestaltning.

Kulturell fostran

Jag har funderat mycket kring mina egna uppfattningar om konst (i vid bemärkelse). Var drar jag gränsen för vad som är bra kultur? Det institutionella konstbegreppet talar om vad som är konst men konstnärliga produkter som faller utanför detta får sina kvaliteter ”bestämda” av folket. Visst finns det de vars röster är värda mer men jag skulle vilja påstå att inställningen till det som inte faller under begreppet konst, är mer tillgängligt och tacksamt att kritisera och diskutera på ett inkluderande viss.

I skolan så måste man i min mening göra en avvägning vad som är mest relevant. Att bli fostrad till ”den korrekta uppfattningen” eller att bygga utifrån det man har, vidga och fördjupa utifrån något man verkligen är intresserad av. 

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”/Lgr 11