Tankepolisen

Jag känner ofta förväntningar på vad jag borde tycka. Ofta innan min hjärna har formulerat åsikter så vet jag om det jag betraktar eller på andra sätt upplever är bra eller dåligt enligt ”de som bestämmer”. Jag känner ofta behovet att läsa recensioner och liknande innan jag går på bio, tittar på tvserier eller läser en bok inte bara för att försäkra mig om att det jag planerar att konsumera är bra utan även på grund av ett inlärt behov av att ha de ”rätta” åsikterna. Det låter skrämmande när jag skriver det och jag får lite tankepolisvibbar men det är ofta så för mig. Jag vill gärna tycka rätt, även om jag vet att det egentligen inte finns något rätt. 

Jag tror inte heller att det bara är jag som tänker så här. Med tanke på skämsfilter och annat som finns till för att dölja den kultur som vi inte vill att andra ska veta om att vi konsumerar.

Jag tycker det är både obehagligt och löjligt att känna som jag ofta gör och jag misstänker att det grundar sig i sviktande självtillit. Jag tror jag vill försöka skildra pressen på de rätt åsikterna om kultur och konst i min gestaltning.