Jag känner hetsen

SÅ! Nu är filmen i stort sett färdig. Jag måste bara lägga till eftertexten och en titel.

Alla titlar jag kommer på låter så fruktansvärt pretentiösa, men man kan väl få vara lite pretto ibland.

Nu sitter jag och försöker samla mina tankar och få ner dem i ett sista ödesdigert blogginlägg.

Testing testing

Jag tar min utbildning!

Jag har satt mig ner och funderat på vad jag vill ha ut från min utbildning och mer specifikt det pågående gestaltningsarbetet. Jag vill lära mig nya saker!

Under arbetets gång har jag fått inspiration till en film. Jag vill arbete med leranimation. Något som jag senast gjorde i gymnasiet. Jag minns hur vi kastade oss in i projektet med huvudet före. Lärarna hade aldrig sysslat med animation innan så vi fick gå in i arbetet med en experimentell och det-finns-inga-fel attityd. Den vägledning vi fick från våra lärare var av en annan karaktär, de hade inte alla svaren. Man fick lära sig med dem. Ett utmärkt sätt för att lära sig lita på sin egen förmåga.

Varför leranimation?

Jag är fascinerad av att göra något dött levande. Jag vill lära mig något, jag vill gotta ner mig i något riktigt tidskrävande, jag vill känna nervkittlande frustration. För det är så jag jobbar som bäst.

Genom min process så har jag kommit fram till en frågeställning som jag tycker är värd att undersöka. Jag har varit och nosat på många områden som identitetsskapande genom subkulturella förklädnader, vad man inte säger i en konflikt, varför man inte säger det och vad som kan vara utlösningen för all den uppbyggda frustrationen från att inte bli hörd.

                 

Vad jag nu vill undersöka i mitt animationsprojekt är vad kvävda tankar och idéer kan göra med en människa. Vart tar allt vägen? 

Just nu håller jag på att lära mig grunderna: Vilken lera ska jag välja, hur ska sceneriet se ut, vem ska göra rösterna, vilket redigeringsprogram ska jag använda mig av, vilken musik osv osv

Tack youtube!.

Jag har börjat komma in i rollen som någon sorts "hämnare" för de som inte blev hörda. Jag ska samla lite mer material från människor jag känner. Det har dock varit lite trögt på den fronten. Folk vill inte gärna dela med sig av varken förlåtelser eller combacks och det är ju förståeligt...

Jag hoppas att vi kan klura ut något bra sätt att få lite mer material att jobba med på handledningen i morgon.

 Lite bilder på det jag har sysslat med i veckan

Att våga säga vad man tycker och få respons, är en viktig del i processen att finna svaret på frågan:
Vem är jag?
Skolan har ett ansvara att låta elevers röster bli hörda. Och då menar jag inte bara inom skolans trygga sfär utan också låta rösterna höras i samhället. Jan Thavrenius (2010 Skolan och den radikala estetiken)menar att konsten har en stor inverkan på kampen om yttrandefriheten i skolan: ”Konsten kan inspirerar vid skapandet av offentligheter och konstnärliga uttryck kan vara viktiga i det offentliga samtalet – också i skolan”.

Yttrandefrihet, demokrati och offentlighet går hand i hand, så låt oss inte hålla käften längre!

Nu är jag i gång! Gick loss lite på väggen i skulptursalen, kändes härligt. Jag har hittat peppen inför att ta mig ut och måla. Jag ska erövra området där jag bor och sen får vi se (läs världen). Ska ut i kväll och är sugen på att sätta upp några förlåtelser eller en combacks lite här och var. Kul kul!

Att säga det osagda

Jag har bytt spår/spårat ut. Det är ganska rörigt i huvudet just nu men jag har en tanke om konflikträdsla/tunghäfta i konflikter.

 Jag blev inspirerad av Olas film där han spelade olika roller i en konflikt. Det fanns en sekvens då Ola repeterade vad han skulle säga, omformulerade sig, bytte tonläge eller position. I en verklig konflikt så har man inte ofta den möjligheten. En konflikt är ofta en pressad situation som oftast inte bjuder in till de mest kvicktänkta combacksen. Man kanske är upprörd, arg ledsen eller stressad och inte har förmågan att säga det man vill ha sagt. Något som man i efterhand går och grämer sig över – DET BORDE JAG HA SAGT! Att ha de rätta orden, men försent.

Jag satt och kollade på en del hemsidor som har för syfte att fungera som någon sorts release av frustrationen som kommer från att inte lyckats säga det man ville ha sagt.

http://www.jamesedmunds.com/shoulda/

http://wouldhavesaid.com/ 

http://www.joeapology.com/

Jag skulle vilja göra något om kring det här, vad vet jag inte riktigt än men är lite sugen på att hålla på med leranimation.