tisdag 30 september 2014
onsdag 24 september 2014
onsdag 17 september 2014
Reflektion #1
När jag går runt Kommersen tänker jag på alla lager av färg
som pryder tegelväggarna. Ett kretslopp av uttryck, en community där regler
skapas, omvärderas och bryts. Vem får ta
plats? Vem bestämmer när ngt får målas över?
Jag och Anna besökte därefter Röda Sten och Ylava Oglands
utställning Diverse Variations of Other
Spaces. Utställningen var stämningsfull. Lokalen var folktom, stor och mörk
med spotlights riktade mot verken. När jag gick omkring kom jag på mig själv
med att nästan smyga fram. Jag upplevde
utställningen som personlig och intim. Teman som ritualer, död, födsel och konstnärskap
såg jag som den röda tråden. Ett av verken, en installation där flera stafflier
stod i en ring på en röd matta. Målningarna som alla föreställde en naken kvinna
som just fött barn, stod inåtvända mot cirkelns mitt där en samling
konstnärsmaterial låg. Man fick som betraktare kika in mellan stafflierna och
jag kände mig lite som en peeping Tom. Ett annat verk som jag tyckte var
spännande var ett när man som betraktare placerade sig emellan två målningar
där man var tvungen att vända ryggen åt den ena.
Det jag tar med mig
från utställningen är hur ritualer och praktiskt görande lämnar spår. Man kan
förstå akten genom objekten. Jag tyckte också det var intressant att manipulera
betraktarperspektivet genom att göra det omöjligt för betraktaren att se allt
samtidigt.
tisdag 16 september 2014
torsdag 1 maj 2014
Respos till Rebecka!!
Hej!
När jag läser din blogg och tittar på bilderna slås jag av att det du
skapar följer ett tydligt mönster. Estetiken och metoden i dina bilder är
väldigt likartade, som samma bild med viss modifikation. Jag förstår att en
ingång i det handgripliga görandet har varit ett av dina första självporträtt
med påfågelskronan. Jag upplever dock utifrån både det du beskriver i dina
texter och dina bilder att upprepandet/återkomsten av påfågel (i kollage form)begränsar
ditt konstnärliga uttryck. Försök att föra bort påfågeln från det bokstavligt
gestaltande och fokusera kanske istället på någon annan aspekt, t.ex dansen som
du är inne på. Jag skulle rekommendera att du vrider och vänder på dina
frågeställningar/teman:
” 1 självporträttet
privat-personlig
2 estetiska lärprocessen - hur den kan bemötas/uppmärksammas och lyftas upp i min ämneskombination”,8:e april
2 estetiska lärprocessen - hur den kan bemötas/uppmärksammas och lyftas upp i min ämneskombination”,8:e april
Kanske väljer
ut ett, fördjupar det eller omformulerar det något?
Koreografi
och dansnoter låter som jättespännande uttrycksätt det känns också som något
som du skulle kunna knyta an till tema 1. I ditt första blogginlägg menar du
att du visar olika delar av dig själv i dina olika ämnen. Det skulle kunna vara
intressant att jämföra rörelsemönstret du använder i Bild vs Engelska. En
gestaltning av ens rörelsemönster kan ju också vara ett sorts självporträtt.
Hur du förmedlar något kroppsligt, hur du rör dig, hur du interagerar med
människor i rummet kan gestaltas på många olika sätt. Jag föreslår om det är
dans/koreografi du vill fokusera på, att du byter medium från kollage till
något som bättre kan uttrycka rörlighet/dans.
Jag tror det
är en bra ingång att filma sig i klassrummet. Jag tror du kommer få ut mycket
av det.
Vad kommunicerar arbetet om man inte vet något om det innan eller vem som
gjort det?
Grafiskt, färgglatt,
glädje, uppdelning, regler och sällskapsspel
Vad kommunicerar arbetet i förhållande till de ursprungliga intentionerna? Vad kunde gjorts bättre?
Du gör ju olika
typer av självporträtt men dom är ganska snarlika. Ett fokus på olika delar av
din personlighet/lärarroll skulle kunna vara en ingång.
Jag får inte
riktigt in de estetiska läroprocesserna, jag förstår att påfågeln skulle locka
till intresse och uppmärksamma dem men jag har svårt att se någon annan
koppling.
Vilka kvalitéer kunde lyftas fram mer?
Koreografi, dans och
dansnoter med koppling till lärarrollen och klassrummet som du ju är inne på
redan.
Hur skulle personen kunna gå vidare med arbetet?
Dokumentera
rörelsemönster på olika vis och prova olika metoder för att gestalta dem. Gå in djupare i det du vill undersöka, vad betyder det för dig? VARFÖR vill du
uppmärksamma det? Vad innebär utopin du skriver om? pröva lite olika
medium.
måndag 28 april 2014
Sammanfattande blogginlägg
I början av processen hade jag det väldigt
svårt att omsätta mina idéer i handlingar. Jag kände mig osäker på min
konstnärliga förmåga efter nästan två år av studier med text som dominerande
uttrycksform och informationsbärare. Jag utgick ifrån tankar kring normer och
identitetsskapande. Jag började samla in material och fastnade för ett citat;
"(En
ganska spännande tanke är att om du plockade isär dig själv med pincett, en
atom åt gången, skulle du åstadkomma en hög med fint atomdamm. Inget skulle
någonsin varit vid liv men alltsammans skulle en gång har varit du.)" Bill
Bryson 2013 s. 1
Detta
citat är hämtat ur ett naturvetenskapligt sammanhang och blev både en teoretisk
och metodologisk inspiration. Jag började använda dissektion både i mitt
tankearbete och i det faktiska skapandet. Jag fascinerades av tanken på att bestå
av små små delar som skulle kunna plockas isär och omstruktureras. Jag tycker
att den tanken speglar identitetsskapande ganska väl. Jag arbetade i tipp-ex
för att gestalta tanken som inspirerade mig. Att använda ett material som är
till för att gömma och maskera fel och brister började sätta i gång tankar om
skönhetsideal, självbild och självdisciplinering.
Från att arbeta med tipp-ex övergick jag till
projektioner som ett annat sätt att maskera. Vi har säkert alla någon gång på
ett eller annat sätt behövt kamouflera oss för att passa in, för att få vara en
del av gemenskapen. Jag ser projektioner som ett sätt att åskådliggöra identitetens
rörlighet och kontextbundna natur. Ljusbilder som osynlig påverkan, som normer
på en kropp.
Det handgripliga görandet har saktats ner pga
sjukdom men jag har istället tänkt mycket kring min gestaltning och hur jag
skulle vilja presentera det jag har gjort. Jag planerar att använda projektion
men med rörlig bild på antingen min egen kropp eller på någon annan typ av
form. Uttrycket skulle kunna bli väldigt olika beroende på hur jag väljer att
presentera min gestaltning. Jag vill inte gestalta subjektet, kamouflerad och privilegierad
med en objektifierande blick men jag vill heller inte visa ett passivt objekt.
Jag vill gestalta en process i ständig rörelse. Jag vill visa identitetens
förflyttning från ett rum till ett annat. I vissa rum är man subjekt i andra
objekt.
Pedagogisk koppling:
Klassrummet
faller under en viss kontext, det finns regler och förväntningar på de som
befinner sig i rummet. Skolan är ingen normfri zon utan en normativ arena där
normer produceras och reproduceras konstant. Normer som belönar vissa med
privilegier men straffar andra som inte kan eller vill leva upp dem. Vilka
normer reproducerar jag? Vilka privilegier har jag? Hur kan man använda
normkritisk pedagogik för att tillsammans med elever skapa ”trygga rum”?
Referenser:
Bryson, Bill, En kortfattad historik över
nästan allting, Månpocket, Stockholm, 2005
Bromseth, Janne & Darj, Frida
(red.), Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring,
Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, Uppsala, 2010
Kobra, avsnitt 4 och 5
Juan Pedro Fabra Guemberena , Black
Madonna, 2011
ORLAN, The Reincarnation of
Saint-Orlan, 1990
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















