Känner mig en aning deppig efter en rätt oinspirerande VFU-period. Det är tråkigt att se bildens låga status på så nära håll. Elever som börjar kursen(/kurserna Bild 100 p är nämligen exakt likadan som Bild 150 p bara att man måste vara där fler gånger?!) mitt i eller som inte blivit klara på två år. Som alla kommer och går som de vill och betar av uppgifter på en lista. Going through the motions-känsla över det hela. Inget ont om eleverna eller min LLU, jag blir bara så jäkla frustrerad över hela situationen.
Nä ny VFU-plats och nya tag får det bli!
Som tur är så har jag en spännande gestaltningsdel framför mig. HEJA HEJA!
torsdag 29 mars 2012
lördag 25 februari 2012
Inspiration
Jag sitter på youtube och kollar på filmsminkningstutorials. Vilket hantverk! Jag hamnade på Stan Winstons school of character arts. Där finns massa sköna filmer som visar deras arbete med specialeffekter och conceptart. Skapandet av karaktärer från skissarbete till slutprodukt.
Film är en konstform som berör så många delar av bildskapande. Processen från en idé till en slutprodukt är lång. Idén byter händer och omformas i olika steg. Genom att interagera med andra får man nyttiga inputs som för arbetet vidare. Ett inspirerande arbetssätt som jag tror skulle fungera i bildämnet och även i skolan som helhet.
Stan winston Hämtad från:http://www.deadcelebrityhaiku.com/2008/06/390/
Det rör så många delar av bildämnet att jag tror att ett projekt med med en film skulle täcka en hel kursplan, beröra alla mål och mer där till.
Ett ämnesövergripande filmprojekt på en skola hade varit helt fantastiskt. Kanske med svenska,bild,musik och digitaltskapande. Manus och screenplay från svenskan, conceptart, kostym, smink från bilden, musik och ljud från musiken och klippning och redigering från digitaltskapande. VILKEN GREJ!
Stan Winston School of character arts
Film är en konstform som berör så många delar av bildskapande. Processen från en idé till en slutprodukt är lång. Idén byter händer och omformas i olika steg. Genom att interagera med andra får man nyttiga inputs som för arbetet vidare. Ett inspirerande arbetssätt som jag tror skulle fungera i bildämnet och även i skolan som helhet.
Stan winston Hämtad från:http://www.deadcelebrityhaiku.com/2008/06/390/
Det rör så många delar av bildämnet att jag tror att ett projekt med med en film skulle täcka en hel kursplan, beröra alla mål och mer där till.
Ett ämnesövergripande filmprojekt på en skola hade varit helt fantastiskt. Kanske med svenska,bild,musik och digitaltskapande. Manus och screenplay från svenskan, conceptart, kostym, smink från bilden, musik och ljud från musiken och klippning och redigering från digitaltskapande. VILKEN GREJ!
Stan Winston School of character arts
fredag 24 februari 2012
Ett försök till sammanfattande reflektionstankar
Under de två veckorna som gått efter vår första VFU-period har vi behandlat bedömning och hur man förhåller sig till kursplanerna. Det har varit tunga lass med teorier om bedömning och kunskapsbegrepp i stort.
Jag har fått ut oerhört mycket av de här två veckorna och känner hur alla teorier, forskning och diskussioner jag har tagit del av börjar behandlas i mitt huvud. Det blir ett urplock av teorier som jag gillar, egna tankar och tolkningar av dem som får bilda en sorts värdegrund som jag kan utgå i från. Jag börjar få syn på mina mål för framtiden.
Vilken sorts lärare vill jag vara? Hur ser jag på kunskap? Framtiden har aldrig känts så nära som nu.
Efter att ha läst Lars Lindströms kapitel Portföljmetodik i estetiska ämnen har jag funderat mycket på hur jag vill arbeta, hur mina kursplaneringar kommer se ut och hur arbetet ska dokumenteras. Jag känner mig både ivrig, överväldigad.
Jag har fått ut oerhört mycket av de här två veckorna och känner hur alla teorier, forskning och diskussioner jag har tagit del av börjar behandlas i mitt huvud. Det blir ett urplock av teorier som jag gillar, egna tankar och tolkningar av dem som får bilda en sorts värdegrund som jag kan utgå i från. Jag börjar få syn på mina mål för framtiden.
Vilken sorts lärare vill jag vara? Hur ser jag på kunskap? Framtiden har aldrig känts så nära som nu.
Efter att ha läst Lars Lindströms kapitel Portföljmetodik i estetiska ämnen har jag funderat mycket på hur jag vill arbeta, hur mina kursplaneringar kommer se ut och hur arbetet ska dokumenteras. Jag känner mig både ivrig, överväldigad.
måndag 30 januari 2012
Idé till lektion
Jag tänkte låta eleverna få konstruera ett eget album cover till ett band/artist de gillar. Genom att skissa och fundera kring marknadsföring, målgrupper, ideal och sedan pitcha sin ide till sina klasskamrater, får de en förståelse för hur man arbetar processinriktat och hur man diskuterar och ger konstruktiv kritik till andra.
Nu funderar jag kring material. Bör man begränsa sig, och utgå från ett tillvägagångssätt eller ska det vara helt fritt. Tänk och knak.
Nu funderar jag kring material. Bör man begränsa sig, och utgå från ett tillvägagångssätt eller ska det vara helt fritt. Tänk och knak.
måndag 16 januari 2012
Vart går gränsen?
Interaktiv gestaltning
Vi gör nu en gruppgestaltning med temat gränser.
Vi började vår gestaltningsresa med en gammal hederlig tankekarta där ifrån utgick vi från det vi tyckte var mest intressant, sociala normer och personliga gränser. Utifrån det hamnade vi i tankar kring spel och spelregler. Vad får man/får man inte göra mot andra människor? Vart går gränsen? Den konstnärliga identiteten, hur stark är den? Får man inkräkta på andras verk?
Vi kom på tanken av ett pussel där vi individuellt skapade bitar som sedan med hjälp av varandra skulle bilda en helhet.
I morgon ska vi försöka vara lite mer hänsynslösa och trängas tillsammans på en yta och måla.
Vi gör nu en gruppgestaltning med temat gränser.
Vi började vår gestaltningsresa med en gammal hederlig tankekarta där ifrån utgick vi från det vi tyckte var mest intressant, sociala normer och personliga gränser. Utifrån det hamnade vi i tankar kring spel och spelregler. Vad får man/får man inte göra mot andra människor? Vart går gränsen? Den konstnärliga identiteten, hur stark är den? Får man inkräkta på andras verk?
Vi kom på tanken av ett pussel där vi individuellt skapade bitar som sedan med hjälp av varandra skulle bilda en helhet.
I morgon ska vi försöka vara lite mer hänsynslösa och trängas tillsammans på en yta och måla.
torsdag 27 oktober 2011
Processen
När vi fick introduktionen till den magiska artefakten som skulle bli vår inspiration och stommen för vårt gestaltningsarbete kom idéerna ganska snabbt. Jag tänkte först kring vardagsmagi och hur små vackra saker som händer oss då och då faktiskt är verklig magi. Som att få en plats på bussen eller att hitta pengar på gatan, en främling ler mot en eller när en favorit låt spelas på dansgolvet. Jag övergav idén när jag insåg att det skulle bli svårt att skildra så subtila saker. Jag hade också en idé om förebilder som av en eller annan anledning jag kände behövde min hjälp att bli allt jag ville att de skulle vara. Jag övergav inte helt idén utan den fanns med i bakhuvudet igenom hela processen. Min första instinkt var att jag ville måla men efter handledningen så frågade jag mig själv varför jag så bestämt ville använda mig av måleri som metod. Jag insåg att det var något jag var trygg med och att jag borde ta mig ifrån det lite för att utmana mig själv.
Jag började fundera kring magnetism och hur vår fantasi kan förändra något absolut till ett totalt mysterium. Jag började planera en magnetskulptur men blev besviken då jag insåg att den inte kunde vara så enorm som jag hade velat att den var, eftersom magneter är förvånansvärt dyrt. Så när jag förstod att storleken på skulpturen skulle bli mindre än vad jag hade föreställt mig började jag fundera på sätt jag kunde komplettera den och få fram mitt budskap. Jag drog mig lite för att göra en film eftersom det är något jag är bekant men absolut inte bekväm med.
Ett perfekt sätt att utmana mig själv.
Jag började fundera över vilken kraft magneterna skulle besitta och kom framtill att magneterna var fasta och solida men i högsta grad formbara. Tänka om världen var så. Tänk om kraften att förändra det oföränderliga fanns. Jag hittade tillbaka till min idé om förebilder (exkluderat Hitler såklart)och hur man skulle kunna förändra historien för att förbättra och berika vår samtid.
Filmprojektet var på många sätt väldigt frustrerande, men också väldigt lärorikt. Jag hade först problem med hur jag rent praktiskt skulle kunna skildra dessa personer övertygande så man kunde förstå vilka de var. Jag hittade ett klipp på youtube om 3D-masker av fotografier och kände att det kunde bli det perfekta sättet att visa vem jag skulle föreställa. Arbetet var tidskrävande och jag han inte med alla historiska personer.
Jag ville införa en viss komik i de tragiska ögonblicken i personernas liv. Sylvia Plats självmord genom att stoppa huvudet i ugnen blev ett bullkalas och Virginia Woolf fyllde inte fickorna med sten för att dränka sig utan för att kasta macka. Hitlers brott mot mänskligheten ägde aldrig rum för han blev en framgångsrik konstnär.
Jag började fundera kring magnetism och hur vår fantasi kan förändra något absolut till ett totalt mysterium. Jag började planera en magnetskulptur men blev besviken då jag insåg att den inte kunde vara så enorm som jag hade velat att den var, eftersom magneter är förvånansvärt dyrt. Så när jag förstod att storleken på skulpturen skulle bli mindre än vad jag hade föreställt mig började jag fundera på sätt jag kunde komplettera den och få fram mitt budskap. Jag drog mig lite för att göra en film eftersom det är något jag är bekant men absolut inte bekväm med.
Ett perfekt sätt att utmana mig själv.
Jag började fundera över vilken kraft magneterna skulle besitta och kom framtill att magneterna var fasta och solida men i högsta grad formbara. Tänka om världen var så. Tänk om kraften att förändra det oföränderliga fanns. Jag hittade tillbaka till min idé om förebilder (exkluderat Hitler såklart)och hur man skulle kunna förändra historien för att förbättra och berika vår samtid.
Filmprojektet var på många sätt väldigt frustrerande, men också väldigt lärorikt. Jag hade först problem med hur jag rent praktiskt skulle kunna skildra dessa personer övertygande så man kunde förstå vilka de var. Jag hittade ett klipp på youtube om 3D-masker av fotografier och kände att det kunde bli det perfekta sättet att visa vem jag skulle föreställa. Arbetet var tidskrävande och jag han inte med alla historiska personer.
Jag ville införa en viss komik i de tragiska ögonblicken i personernas liv. Sylvia Plats självmord genom att stoppa huvudet i ugnen blev ett bullkalas och Virginia Woolf fyllde inte fickorna med sten för att dränka sig utan för att kasta macka. Hitlers brott mot mänskligheten ägde aldrig rum för han blev en framgångsrik konstnär.
Beskrivning av mitt arbete och process
Den magiska artefakten
Changing the unchangeable
Jag har arbetat kring omöjliga förändringar, rubbningar av något solitt, fast och bestämt. Händelser som redan har ägt rum som förändras genom en magisk kraft.
Jag fick en liten Eureka-upplevelse då jag stod vid kylen dagen efter vi fått introduktionen till vårt projekt ”Den magiska artefakten” jag rörde kylskåpsmagneterna och kände något magiskt, jag flyttade runt dem satte dem på varandra och kom fram till att jag vill använda mig av magneter som material och utgångspunkt i mitt projekt. Jag började först skulptera med magneterna men upptäckte efter några frustrerande timmar att jag skulle bli tvungen att tänka om. Jag valde att låta magneterna vara otämjda och placerade bara ut dem på en plåt som jag förberett med olika färglager och insåg att stommen i projektet var förändring så därför lät jag magneterna forma sig naturligt och med hjälp av andras medverkan ändra formen. Jag kände att jag vill komplettera magnettavlan med en film som skildrar förändringar av historien i tre episoder. Jag använde mig av tre välkända historiska personer Adolf Hitler, Sylvia Plath och Virginia Woolf som jag själv spelar. Jag har använt av 3D-masker från fotografier, och arbetat med face tracking något som var helt nytt för mig.
Jag tänkte och fantiserade mycket kring magneternas kraft genom att totalt vända ryggen åt alla vetenskapliga faktum och allt jag redan vet om magnetism. En helt ny värld öppnade sig och jag lät mig häpnas av kraften som drar till sig och skjuter ifrån, en vibrerande fingertoppsvitnande kraft som i högsta grad är magi. När jag styrde och omplacerade magneterna på plåten förvrängde jag också tiden. Magneterna var som fasta punkter i en tidslinje som omplaceras och omvandlas till något annat och som till följd förlöser något nytt. Förhoppningsvis en ny hoppfull framtid.
Jag tänkte först enbart välja personer i historien som inte bara varit viktiga för sin tid och det område de praktiserade inom utan också personer som jag själv ser upp till. Människor som hade mer att ge. Men jag ville också göra en radikal förändring som skulle sätta spår i hela världen där av valde jag att Hitler skulle slå igenom som konstnär och där med glömma allt vad nationalsocialism och antisemitism hette, något som inte nödvändigtvis skulle stoppat andra världskriget men låt oss säga att det hade det. Hur hade världen sett ut i dag? Hade jag ens funnits? Jag hann inte riktigt med alla historiska personer jag hade velat ”rädda” men jag tycker det blev en bra helhet ändå.
Changing the unchangeable
Jag har arbetat kring omöjliga förändringar, rubbningar av något solitt, fast och bestämt. Händelser som redan har ägt rum som förändras genom en magisk kraft.
Jag fick en liten Eureka-upplevelse då jag stod vid kylen dagen efter vi fått introduktionen till vårt projekt ”Den magiska artefakten” jag rörde kylskåpsmagneterna och kände något magiskt, jag flyttade runt dem satte dem på varandra och kom fram till att jag vill använda mig av magneter som material och utgångspunkt i mitt projekt. Jag började först skulptera med magneterna men upptäckte efter några frustrerande timmar att jag skulle bli tvungen att tänka om. Jag valde att låta magneterna vara otämjda och placerade bara ut dem på en plåt som jag förberett med olika färglager och insåg att stommen i projektet var förändring så därför lät jag magneterna forma sig naturligt och med hjälp av andras medverkan ändra formen. Jag kände att jag vill komplettera magnettavlan med en film som skildrar förändringar av historien i tre episoder. Jag använde mig av tre välkända historiska personer Adolf Hitler, Sylvia Plath och Virginia Woolf som jag själv spelar. Jag har använt av 3D-masker från fotografier, och arbetat med face tracking något som var helt nytt för mig.
Jag tänkte och fantiserade mycket kring magneternas kraft genom att totalt vända ryggen åt alla vetenskapliga faktum och allt jag redan vet om magnetism. En helt ny värld öppnade sig och jag lät mig häpnas av kraften som drar till sig och skjuter ifrån, en vibrerande fingertoppsvitnande kraft som i högsta grad är magi. När jag styrde och omplacerade magneterna på plåten förvrängde jag också tiden. Magneterna var som fasta punkter i en tidslinje som omplaceras och omvandlas till något annat och som till följd förlöser något nytt. Förhoppningsvis en ny hoppfull framtid.
Jag tänkte först enbart välja personer i historien som inte bara varit viktiga för sin tid och det område de praktiserade inom utan också personer som jag själv ser upp till. Människor som hade mer att ge. Men jag ville också göra en radikal förändring som skulle sätta spår i hela världen där av valde jag att Hitler skulle slå igenom som konstnär och där med glömma allt vad nationalsocialism och antisemitism hette, något som inte nödvändigtvis skulle stoppat andra världskriget men låt oss säga att det hade det. Hur hade världen sett ut i dag? Hade jag ens funnits? Jag hann inte riktigt med alla historiska personer jag hade velat ”rädda” men jag tycker det blev en bra helhet ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)