Smakens makt

Kulturellt kapital innefattar kultiverat språkbruk och förtrogenhet med den så kallade finkulturen eller ”god smak”. Kultur är fin- eller högkultur beroende på exklusiviteten. Med ekonomiskt kapital avses materiella tillgångar och kännedom om ekonomins spelregler samt socialt kapital som avser släktband, vänskapsförbindelser och kontakter med gamla skolkamrater. En tillgång vilken som helst fungerar som symboliskt kapital i de sammanhang där den tillskrivs värde. Bourdieu menar dock att det är det ekonomiska respektive det kulturella kapitalet som är mest verksamt i de utvecklade samhällena. // Wikipedia

Smak och kulturellt kapital är något som är viktigt att reflektera över som lärare och säkert också som individ. Både som lärare och privatperson påverkar det du bär med dig, t. ex. språk, identitet, kunskap din status och makt i olika sociala rum. Vad du har sett för filmer, serier, läst för böcker och besökt för kulturplatser, vad du tyckte om dem och hur du uttrycker dessa åsikter kan i vissa rum vara avgörande för din sociala status. 

I klassrummet så är din smak och ditt kulturella kapital viktigt för att etableras som ledaren som kan. Jag ser dock inte att man alltid måste vara ledaren som kan. Du kan ändå inte avgöra vad som är bra och vad som är dåligt för alla. Jag tycker också det känns orättvist och opedagogiskt att låta sin egen smak och uppfattning om kultur vara den obestridliga måttstocken för alla elever. Det spelar också in i bedömningsaspekter, kritik, mentorskap och föreläsningar m.m. Jag vill därför undersöka begrepp som smak också i min gestaltning.

Ref. Pierre Bourdieu

Urval

I rollen som lärare måste man göra urval. Vad är viktigt för eleven att lära sig om t.ex. konsthistoria, teori och bildanalys? I detta urval tror jag man utgår mycket ifrån både egen kunskap och smak. Vad har jag fått lära mig, vad tycker jag om det jag har lärt mig.

Man måste ju också vara medveten om sitt ansvar som lärare, och inte föra vidare det man har upplevt som dåligt eller smalt, utan problematisera det som man upplever som problematiskt tillsammans med eleverna. Jag har stött på läromedel, föreläsningar och kurslitteratur i min egen utbildning som jag har uppfattat som färgat av ett kolonialt, eurocentriskt mansperspektiv. Jag har t.ex. konfronterats med litteratur som är tänkt att ge en ”heltäckande” historisk översikt av konst, där 90 % av boken berör europeisk och nordamerikansk konst och lämnar resterande sidor till resten av världen. Jag tycker att detta tydliggör vikten av lärarens kritiska förhållningssätt och att problematiken också diskuteras med eleverna.

PM och Sumering av veckan

PM :
Jag har tankar på att plocka upp tråden från förra gestaltningen och utforska synligt/osynligt men nu med en didaktisk koppling. Jag tänkte jobba med lite tankar jag har så här i slutet av min utbildning. Tankar kring lärarrollen och kulturen i klassrummet.

Jag har varit sjuk i veckan och inte lyckats formulera en tydlig ingång men planerar att bara börja göra saker och se vart det leder till att börja med.

Didaktiska frågor som kan vara intressanta att undersöka:
*Hur ser min konsthistoria ut?
* Vad är bra kultur? (egna värderingar)
*Hur använder man elevers egna bildanvändning som resurs inom bildämnet

Sammanfattningsvis...

Gestaltningsperioden började med en tyst promenad i grupp, från HDK till Hagakyrkan. Sträckan var tänkt att vara vårt undersökningsområde. Jag upplevde uppstarten som ganska trög, jag hade svårt att hitta en bra ingång som intresserade mig. Under promenaden så spelade jag in ljud som ett experiment för att se om jag kunde avläsa var vi befann oss på sträckan genom ljuden. Jag funderade kring minnen och återskapandet av dem (något som jag har arbetat med tidigare).

Jag upplevde att spåret var för tunt och började arbeta i ateljén. Jag ville göra något handgripligt och stort eftersom jag ofta övertänker mina olika koncept. Jag bläddrade i litteraturen och pratade med klasskamraterna uppe i ateljén. Jag fastnade för konturerna av en häst med texten ”måla din inre häst”. Jag ville göra något lustfyllt utan prestationer och beslöt mig för att måla på en staty som stod i ett hörn. Jag började arbete utifrån idén att manipulera befintliga uttryck, lägga till och ta bort för att göra någonting nytt.

Jag hittade också två skulpturer som avbildade barnansikten. Jag provade att täcka över dem med vitt tyg. Jag använde trälim för att få en hård och glansig yta. Jag tänkte på statyerna och deras nya utseende som ett sorts bevarande. Min plan var att ta av tyget som stelnat och genom det försöka gestalta ett fångat ögonblick, men jag tyckte inte det blev estetiskt tilltalande. Idén kändes extra misslyckad då den respons jag fick var att det var väldigt obehagligt, med kopplingar till skräckfilm osv. Jag fortsatte producera och blev nog lite färgad av skräckfilmsreferenser och liknande. Jag funderade på hur det ofta i skräckfilmer finns förväntningar på att det ”söta och rena” t.ex. en docka, ett mjukisdjur eller ett barn ska vara ond. Jag funderade över detta i relation till barndomen och hur den ofta skildras som något upphöjt och rent. Hur skulle ett förruttnat barndomsminne se ut? 

Jag övergav det spåret eftersom det inte kändes spännande längre och fick med hjälp av handledningen idén att fokusera på övertäckandet. Efter en del experiment upptäckte jag att det var spännande att klä in platser, föremål och personer. Genom tyget kunde man se former och scenariot som utspelade sig men det fanns fortfarande ett tacksamt tolkningsutrymme. Jag ville skildra begäret att bevara det man inte kan bevara, minnen, personer, förhållanden, platser och tider i livet. En mental vind där allt är övertäckt och svåråtkomligt.